Satt uppe i hallen och sjöng för barnen.
Försöker lära in hela "Knyttet" musiksagan igen, har hunnit glömma den...
Den, tillsammans med den om det osynliga barnet, är mina favoriter av Tove Jansson.
Upptäckte dem som vuxen, vet inte varför men Mumin var inget jag mötte som liten.
Så kom lärarutbildning i Luleå... och vi läste massor av Tove Jansson.
Intressant att upptäcka när man blivit stor och hunnit leva och uppleva lite mer.
Älskar hur hon lyckas göra saga av själva livets svårigheter så enkelt och vackert.
Älskar hur en spröd och grå sorgsen tråd kan få explodera i kaskader av glädje.
"När Skruttet läst sitt brev med mycket möda,
hon hade särskilt svårt med Knyttets namn,
blev buskens vita rosor plötsligt röda
och Skruttet flög helt glatt i Knyttets famn
och viskade:
Glöm bort hur hemskt det var
och minns att allt det roliga är kvar"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar