Insikt genom dimman

Går från bilen efter att ha lämnat sonen på fritids.....
......genom morgondimman ser jag de nya vackra konturerna av äppelträdet som beskars igår....

Tänker på gårdagen, hur jag städade på framsidan, krattade, rensade rabatter, sågade av en gren på äppelträdet som var för låg, hittade fram sekatören och började klippa bort de döda grenar jag nådde...sent på säsongen men träden är bitvis döda..

Jag ser igen för mitt inre hur Göran kommer och tar sågen och hjälper mig med grenar jag inte når, svingar sig upp i trädet med sågen.

Värme fyller mig när jag minns glädjen.

Inser igen
att i den här lilla vardagshändelsen,

ett träd som måste beskäras, 

händer det igen....

Jag delar för första gången i mitt liv det som är viktigt för mig, med någon annan. 

Redan som barn flyttade jag in i mitt eget huvud, det blev skyddet mot världen där utanför,

de kunde säga och göra vad de ville för där inne var jag skyddad,

sann mot mig själv. 

Där har jag stannat kvar, 

medan jag tagit hand om andras behov har en hel värld frodats inuti.
Men känts mer och mer på låtsas.

Så kommer någon och gläntar på den glömda dörren.

Så hur ser det ut här inne? Vem är du som bor här och vad tycker du om....

Besynnerligt.

Lite trevande bjuder jag in och genom den öppna dörren flödar ljus och glädje. 

Jag inser
att plötsligt blir jag..
...just jag...
...jag på riktigt.

Du är lugnare nuförtiden mamma, och gladare....

Lycklig.