En annan tid...

-Vad vacker du är...säger han och ser på mig med ögon som verkligen fångar tag i mig och håller mig kvar...

långt efter att han sprungit till bussen.....

Jag står där i en sliten morgonrock, med rufsigt, otvättat hår och säkert 30 kg's övervikt.
och då går mina tankar automatiskt till min farmor
hon som sa till mig
som ett tips för mitt eget liv, från de som gått före, gissar jag.
Att inte en enda dag under deras äktenskap hade farfar sett henne
"utan ansiktet på"
att varje morgon gick hon upp före honom och fixade till sig.
Önskar att farmor hade fått vara jag i morse...

....sedd, bekräftad,
älskad som jag är.

"Lyssna till de som gått före så lär du dig någonting...."
så är det allt...
du lär dig
...att generationer går, men de grundläggande frågorna kvarstår.
"Duger jag?"

Min världens goaste och finaste farmor.