
Försöker fundera hur det kommer att bli. Jag har bott här nu i kanske 3 månader men kan inte påstå att det känns som hemma. Trevligt och luftigt egentligen,
Jag kan stå i köket långa stunder utan att hitta riktigt glädjen i att laga mat där och vardagsrummet det förblir barnens territorium, jag är aldrig där inne.
Nävekvarn är Bullerbydrömmen, men ändå känner jag en oro. Tänk om jag inte kommer trivas i lägenheten. Tänk om inte barnen kommer trivas. Kan det bli en plats att landa?
Jag tror viktigt för mig med huset var känslan av att hålla framtiden i min hand, vilka stora planer som helst kunde jag ha, alla drömmar på jorden. Jag skulle bli gammal där, sitta och titta på klarbärsträdet när jag fyllt 80, trygghet.
Så bläddrar jag genom gångna månadens bilder och ser mina barn och så inser jag att allt kommer att bli bra....
2 kommentarer:
Livet bli tyvärr inte alltid som man hade tänkt... men vem berättar jag det för...
Det bli säkert jätte bra. Bara viktig att det finns kärlek, då funkar allt annat också.
kram
Johanna
Det blir inte bättre än man gör det... Sa någon till mig någon gång.... Men efter den här dagen ska jag nog inte yttra mig :P
Kram från syster yster
Skicka en kommentar