På dagis har de rekommenderat talpedagog till min minsting och jag kan förstå lite hur de menar för många gånger pratar han utan att röra munnen alls och då hör man överhuvudtaget inte vad han säger.
Ändå är det lite som lite häftigt för de saker som väl kommer ut artikulerade är så mycket mer välartikulerade för att vara från en treåring.
I nattningsrutinen har jag genom åren hört frustrerade barn vråla allt från att de inte kan sova till att de vill ha vatten.
Vilgot säger alltid med lillgammal röst och frustrerat tonfall:
-Jag kan faktiskt i n t e slappna av!
Idag på morgonen panikslagen och igentäppt helt av influensans sega, hemska snor
-Jag kan inte andas, det går inte.
-Men du, andas genom munnen, så här *visar*
-Men, det g å r inte, jag k a n inte det, svarar han med ganska uppretat.
- Men du ska vi ta och sätta på lite kläder och gå ned? vill du ha byxor och tröja eller en mysig pyjamas?
Då kommer det ett frustrerad ljud från sonen
-Jag k a n inte välja det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar